Internationella missionens offerdag i Högbergskyrkan
Publicerat 25 januari, 2015
Observera
Denna text publicerades första gången den 25 januari, 2015. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Lördag 10 januari samlades församlingens medlemmar och inbjudna från andra församlingar i Dalarna, till en samtalsdag om internationellt arbete. Högtidsgudstjänst ägde rum söndag 11 januari med offergång. Församlingen har i år kunnat förmedla en större summa än budgeterat till hälsovårdsarbetet i Demokratiska Republiken Kongo (DRK) och i offergången till Equmeniakyrkans internationella arbete, nådde vi också en stor summa!
Vi hade i år besök av bröderna Torsten och Bertil Åhman, då vi ville kombinera pastorn och evangelisten med läraren och missionären! Vi som församling upplevde detta mycket intressant och givande, och våra gäster uttryckte detsamma. Samtalet berörde olika frågor, som sänts in av församlingens medlemmar; kallelsebegreppet, kulturella skillnader i framställning av evangeliet, hur vi skall få mod att tala med våra medmänniskor om Guds kärlek, vad vi i Sverige kan bidra med till folket i DRK, hur vi kan bygga växande församlingar och de fem viktigaste kännetecknen på en växande församling. Ytterligare frågor tillkom under samlingen.
Det var intressant att höra ”missionspastorn” citera Charles Spurgeon, baptistpastor i England på 1800-talet och som inför sin omvändelse påverkades av en metodistpastor! Spurgeon gav oss nyckeln till vad vårt uppdrag handlar om: ”En tiggare talar om för en annan tiggare var det finns bröd”! Det kan knappast sägas bättre! Oberoende av var i världen vi bor, har vi behov, som inte kan tillfredsställas på annat sätt än av brödet från himlen! Även aspekten att vi alla har något att dela med varandra är viktig att förstå!
Även om 83 % av Sveriges befolkning inte anser att religionen spelar någon roll i deras liv, finns det här en öppenhet för samtal om andliga frågor. Det är en utmaning för oss, att vara beredda, att förstå när vi kan och bör lyfta en sådan fråga. Söndagens predikan gav oss uttrycket ”som en soluppgång”, den kristna tron, öppenheten för evangeliet är en process, som liknar en soluppgång, den ökar med tiden, det finns en antydan till en fullhet. Kännetecknen för en levande församling är att jämföra med ett barns attityd till omvärlden; aptit, nyfikenhet, förtroende, växt i kunskap och ökad vishet.
Vi som församling fick många utmaningar att arbeta vidare med. Inte bara i förhållande till det internationella arbetet, men även till vår situation där vi finns. Dialog med muslimer, att lyfta de existentiella frågorna, att vara en öppen kyrka där alla är välkomna, att öppna våra hem för samtal om livsfrågorna.
En församlings internationella engagemang är baserat på församlingens inre liv. Vi fick ännu en gång insikt om detta och frågorna bär vi nu med oss till de platser där vi arbetar.
/Agneta Lillqvist Bennstam
